Fredagsträningen hade precis avslutats och LHC:s assisterande tränare Daniel Eriksson klev av isen med ett leende på läpparna. Under torsdagen var han med och förlorade en tung match mot Brynäs – men hade precis som resten av laget ställt om siktet mot lördagens match mot Luleå.
– Förlusten svider, absolut. Men den är spelad och de poängen är redan utdelade.Vi får använda den som tändvätska, säger han bestämt.
När tränare Klas Östman lämnade klubben för ett äventyr i Schweiz fick istället J20-tränaren Daniel Eriksson ta klivet in i rampljuset. Med ett nytt tränarteam omkring sig har han nu börjat hitta rätt på sitt nya jobb.
– Det är en omställning med tre nya kollegor men vi har blivit bättre och bättre på att hitta kemi i laguppställningen, säger han.
Vad är den stora skillnaden mellan att vara tränare i SHL och i J20 Superelit?
– Det som är på isen är samma sak men det blir en större apparat runt omkring. En match tar mer mentalt på killarna här oavsett vinst eller förlust jämfört med en juniormatch. Det tror jag har med att det är mycket yttre omständigheter med allt från publik och media. Själva hockeyn i sig med taktiken är ungefär samma då Superelit håller en hög nivå. Sen är det klart att det krävs färre misstag i SHL för att det ska bli ett mål åt något håll jämfört med en juniormatch, förklarar Eriksson.
Han har beskrivits som en känslostyrd ledare från J20-leden, men har gått in i en betydligt lugnare roll med A-laget. Och visst finns det en ganska naturlig förklaring till det när känslomänniskan Bert Robertsson är skriven som huvudtränare.
– Jo, jag har blivit lite återhållsam i den delen. Det måste jag erkänna. Det behöver inte vara något negativt heller. Om du frågar mina J20-killar kanske inte det är något negativt. Men ett ärligt svar är att jag håller tillbaka lite.
Vad har du för roll nu?
– Jag ska coacha forwards i matchsituation och även i det individuella utanför isen där vi tittar på vad vi gör med pucken främst. Sedan har vi ett tränarrum där vi hjälps åt med att bolla kring anfalls- och försvarsspel oavsett vilket ansvarsområde vi har. . . Så det är mitt fel att vi gör lite mål i fem mot fem, säger Eriksson och skrattar.
Det är ofta huvudtränaren som får skiten och assisterande glider med. Men du har ju ändå ett stort ansvar nu.
– Det har jag. Absolut. Vi började säsongen med att skapa lite chanser och gjorde lite mål. Nu skapar vi mer chanser och skapar mer tid i anfallszon med pucken men gör mindre mål än vad vi vill. Vi har bestämt som lag att sätta fundamentet i försvarsspelet och börja i den änden. Nu framöver fortsätter vi ha fokus på det men också att få igång spelet med puck ännu mer.
I en tidigare intervju med Sporten berättade Andrew Gordon om hur han börjat hitta rätt i sitt spel efter att ha satt sig ner med den assisterande tränaren och kollat igenom klipp där han gör bra saker på isen. Det är en del i Erikssons ledarskap som han också trivs med.
– Det är individuell coachning för mig. Att visa vad man ska göra och vara tydlig med rollen och hitta situationer i rörlig bild som spelaren ska göra mer av. Det är viktigt med taktik och fysik men huvudet måste också vara med och man måste vara på rätt ställe i skallen, säger Eriksson och fortsätter:
– Sen är det olika. Andrew kanske gick igång på det men så finns det andra som behöver en annan typ av samtal. Men jag tycker att det är kul att jobba med det individuella och lära känna killarna på så sätt.
