Det sas att Luleå skulle komma ut ur björngapet i Norrbotten Coop arena och med hemmapubliken i ryggen dominera första SM-finalen. Men det hade uppenbarligen inte Linköping HC lyssnat på eller möjligen inte fattat.
Nog trodde jag att det skulle finnas en chans att skrälla, men på det här sättet?
Det blev 3–0 och det var inget snack.
Det kunde ha blivit mer.
Med den här segern och med det här märkliga upplägget är det drömläge för tabelltrean med dubbla hemmamatcher till helgen. Det är väldigt mycket kvar, men nu är det fördel LHC. På isen och i den mentala kampen. Det kom 2 178 åskådare till Luleå och det ska bli ytterst spännande hur många som tar sig till Stångebro på lördag och söndag.
Är ni redo för helgmys som till och med kan bli guldparty, Linköping?
Så mycket närmare 60 perfekta minuter tror jag inte att något LHC-lag varit i höst, vinter och vår. Många individuellt skickliga spelare, men också taktiskt och smart. Mycket skridskoåkning, hårt jobb åt båda håll och en skön och kaxig attityd. Bra där. Fortsätt så.
Luleå hade allt att förlora och det märktes. Man kan säga att hemmalaget såg ängsligt och krampaktigt ut – och så var det verkligen – men det berodde också på att LHC gjorde i stort sett allt rätt. ”Det är som om alla är döda”, sa hemmabacken Ronja Savolainen i andra pausen och det sa rätt mycket.
Madeleine Östling, tränaren, ska ha beröm. Hon har stabiliserat laget och byggt en grupp med stark karaktär och moral. Det var en svajig höst, det har varit alldeles för många skador och när storstjärnan Lara Stalder pajade axeln var det många som trodde att guldtåget gick.
Men när några av de bästa inte varit med har andra tagit ett större ansvar. En sådan psykologisk effekt kan man få när många känner sig delaktiga. Erfarenheten som krävs för att vara som bäst när det gäller som mest inte att förglömma. Om man inte visste bättre hade det varit omöjligt att detta lag alltså är det samma som slirade omkring i första kvartsfinalen mot Djurgården utan både stabilitet och effektivitet.
Jag gillar balansen med två producerande kedjor och en gnuggarlina som är jobbig att möta. Susanna Tapani har kommit in som sent nyförvärv, varit så bra som alla hoppats på och bidragit till hela lagets trygghet. Denise Altmanns två första perioder var lysande och backduon Sidney Morin och Emilia Ramboldt matchades hårt och bidrog starkt till att Luleås stjärnor mest syntes i laguppställningen.
Och då har vi inte ens nämnt målvakten Evelina Suonpää.
Som höll nollan. Mot mästarlaget. På bortais.
Imponerande.
Det också.