Det klagades på att torsdagens slutspelsmatcher saknade den där ordentliga hettan, när LHC kom till Skellefteå eldades slutspelet igång ordentligt. LHC gav bort tre mål och efter ynka 3:06 kändes det som att matchen skulle sluta 10-0 till Skellefteå.
Sedan hände det mest logiska i hela matchen: Klas Östman tog timeout.
Samtliga LHC-spelare förvandlades till tjuren Ferdinand och i baken satt tre stora taggar, som de själva satt sig på.
De stångades som aldrig förr, och för Skellefteå fanns inget annat alternativ än att stångas tillbaka.
Minuterna som följde borde gett både LHC-spelare och Skellefteåspelare ett antal utvisningar, men domarna friade och LHC lyckades skapa lägen. Redan innan halva perioden var spelad kämpade LHC in reduceringen.
Då var det som att en av taggarna försvann, och det blev en aning lugnare. LHC fortsatte hantera en hel del puck offensivt, bjuda på något läge, och efter att slutspelet kickat igång på riktigt kom en välbehövlig paus. För spelarna alltså - för jag ville aldrig att perioden skulle ta slut.
Nästa slutspelskomponent blev ett faktum i nästa period. Linus Hultström skickade in LHC:s andra mål direkt, och resten av perioden var en lång väntan på en kvittering. LHC skapade lägena för både ett och två mål, men Skellefteås Linus Söderström stod i vägen.
"Vinner LHC den här matchen är det en klassiker", sa kollegan Per Bergsten.
Väntan på klassikerstämpeln fortsatte in i tredje perioden. Två mål till ledning. Två mål till klassiker.
Remi Elie, var den slutspelsdjävul Linköping hoppats på. Spelskicklig, urstark, och med eld i kroppen. Det enda som saknades från honom var ett välförtjänt mål.
Det gjorde absolut ingenting för LHC när Broc Little kvitterade med 2:16 kvar till slutsignal.
LHC har vad som krävs för att stångas så här mycket med Skellefteå i hela slutspelsserien – och första matchen blev till slut något av en klassiker.
En klassiker där LHC blev förlorare efter William Worge Kreü kostsamma utvisning i boxplay. Precis innan tekning – med en hög klubba upp i ansiktet. Osannolikt, oaktsamt och avgörande. Mer behöver inte sägas om det, förutom att det var snyggt av honom att komma ut och prata om situationen efteråt.
Äntligen får Linköping uppleva slutspelets alla känslor igen!