Gitarrorkester det svänger om

Några har spelat pop, andra rock. En har lärt Björn Ulvaeus att vända plektrum, en annan har lirat på Cirkus. Passionen för gitarren är gemensam.

Åtvidabergs gitarrorkester ställer upp och börjar genast spela. Per Gustavsson, Roger Drejstam, Bo Eldh, Torbjörn Hörström, Göran Gustavsson, Bo Thornberg och sittande Bruno Thornberg, Willy Joelsson och Wide Hellman. Saknas gör Stig Mindor.

Åtvidabergs gitarrorkester ställer upp och börjar genast spela. Per Gustavsson, Roger Drejstam, Bo Eldh, Torbjörn Hörström, Göran Gustavsson, Bo Thornberg och sittande Bruno Thornberg, Willy Joelsson och Wide Hellman. Saknas gör Stig Mindor.

Foto: Lotta Willsäter

Åtvidaberg2019-11-26 20:30

Go, go. Go Johnny, go! Go!  Åtvidabergs gitarrorkester drar igång Chuck Berrys gamla Johnny B. Goode och ingen står still. 

Wide Hellman svänger kroppen rytmiskt, medan Bruno Thornberg sittande på sin cajun, en trälåda med djup resonans, slår takten. Roger Drejstam leder sången och får med sig hela orkestern i refrängen. Go, go. 

–  När alla ligger rätt på ettan, då svänger det, säger Wide Hellman. 

Ettan?

– Ja, det gäller att hålla reda på en fjärdedelstakt, och en åttondel. Om alla spelar rätt på ettan, då håller man takt och rytm. 

Det går ett skratt i lokalen. Wide Hellman, nestor i sällskapet med sina 75 år, har sagt det förr och vet vad han pratar om. 

– Jag började med Tom Dooley för 67 år sedan. Sedan dess har jag spelat i elva orkestrar,  fem av de var mina egna och så min enmansorkester. 

Åtvidabergs gitarrorkester startade för ett par år sedan. Bruno Thornberg fick frågan om att delta i Åtvidabergs levande julkalender. Han samlade ihop ett gäng gitarrister. Det blev ett par framträdanden, sen tystnade orkestern.

Bo Eldh lyckades återuppväcka den, nu som studiecirkel i ABF:s regi. 

–  Helt perfekt. Vi får vara i ABF:s lokal och repa, säger han när sista ackordet i All of me ebbat ut och det är dags för fika. 

Stig Mindor som haft gitarren på ryggen och kört ett jazzigt solo på klarinett, smiter iväg för kvällen. Kvar är nio passionerade gitarrspelare. 

–  Det är sån spelglädje i det här gänget, säger Bo Eldh.

Flera i orkestern har spelat i popband på 60-talet, någon gick vidare till rocken, andra till folkmusik, tradjazz, musikkårer och dansband. Här finns många, många års rutin.

Yngst i gänget är Per Gustavsson, 60 år. Han blev fast redan i femårsåldern när han såg Sven-Ingvars i Hylands hörna. Senare startade han Blue Berrys och har spelat i åtskilliga band, och tagit sig upp på scenen på Cirkus i Stockholm. 

Anekdoterna flödar. På ett eller annat sätt hänger de alla ihop med gitarrer, som Wide Hellmans historia om när han spelade skiffle (musikstil från 50-talet) med Björn Ulvaeus i Västervik och lärde honom tekniken att vända plektrum (spela uppåt strängarna).

På torsdag kl 14 spelar gitarrorkestern på Café Klockarängen på Åtvids församlingsgård och i december går turnén till äldreomsorgen med spelning på Östergården. 

Planer smids för nästa år. Runt bordet nämns allsång i parken och musikbåten Vågspelet.

Bo Eldh, omgiven av Per Gustavsson och Roger Drejstam, såg till att gitarrorkestern vaknade till liv igen.
Bo Eldh, omgiven av Per Gustavsson och Roger Drejstam, såg till att gitarrorkestern vaknade till liv igen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!