”Jag plockade upp en av polisernas vapen som låg på vägen. Därefter gick jag till polisen som låg i diket och sköt honom i bakhuvudet. Efter det så gick jag till polisen som låg snett bakom polisbilen och sköt honom i pannan.”
Så beskriver Jackie Arklöv själv mordet på polismännen Olle Borén och Robert Karlström på en asfaltsväg utanför Malexander den 28 maj 1999. Det var avrättningar. Av polismän i tjänst.
Linköpings tingsrätt och Göta hovrätt dömde Jackie Arklöv, Tony Olsson (numera Byström) och Andreas Axelsson för att gemensamt och i samförstånd ha mördat poliserna. Enligt domstolen hade de tre en mental beredskap för dödande, den där sommardagen 1999 då de rånade Östgöta Enskilda bank i Kisa.
Innan domen föll i tingsrätten höll sambon till en av de mördade poliserna ett tal i rättssalen. Det kan ibland ses citerat än i dag. Några av hennes avslutande ord var:
”Att ni skall ha lagens strängaste straff är för mig självklart. Allmänheten måste skyddas från sådana som er. Ni har gjort tillräckligt många människor illa. Enligt min uppfattning har ni försuttit era chanser att vistas ute bland folk. Därför hoppas jag att livstids fängelse, åtminstone i ert fall, innebär att någon verkligen kastar bort nyckeln.”
Domen blev livstids fängelse.
I veckan beslutade dock Örebro tingsrätt att Jackie Arklöv får sitt straff tidsbestämt. Han kommer att släppas från fängelset under 2026. Det innebär att alla tre snart går fria. Andreas Axelsson släpptes från fängelset redan förra året. Tony Byström väntas bli fri i år, trots återkommande misskötsamhet.
Den som därmed kommer att ha avtjänat längst straff för polismorden är Jackie Arklöv. På pappret heter det att straffet är 41 år. Men huvudregeln om villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden gör att han lär lämna fängelset efter 27 år och 4 månader. Och då ska det tas med i beräkningen att han även är dömd för grovt folkrättsbrott under sin tid som legosoldat i Bosnien-Hergcegovina.
Att alla polismördarna kan släppas från fängelset efter drygt 27 år är obegripligt. Det är för kort tid. För det som Jackie Arklöv, Andreas Axelsson och Tony Byström har utfört är den kanske värsta typen av brott som går att göra sig skyldig till i Sverige.
Det mänskliga lidandet bär fortfarande många i Östergötland. Det kan handla om de som var med om rånet i Kisa. Den polis som med en hårsmån lyckades fly kulorna och handgranaterna. Eller om alla de som förlorade sin älskade vän, pappa, son eller livskamrat.
Det finns dock en botten till. För det var inte bara ett rån som gick snett.
Rånet mot Östgötabanken i Kisa var ett i raden som utfördes av gruppen för att finansiera uppbyggandet av en nazistisk organisation. Pengarna skulle gå till en väpnad kamp med målet att ta makten i Sverige och sedan rensa ut de som inte tillhör deras folk. Helsnurrigt såklart, men detta politiska motiv gör det hela än allvarligare.
Kopplingen till nazismen var också något som domstolen såg som bidragande, eller avgörande för det som skedde: ”Nationalsocialistiska tankegångar med våldsförhärligande och konspirationsteorier kan ha bidragit till att spärrar mot extremvåldet har saknats helt eller delvis.”
Det är i ljuset av detta som det blir så obegripligt att de tre polismördarna snart är på fri fot. Brotten som de begick framstår riktat lika mycket mot staten – mot landet – som mot medmänniskor. Att mörda poliser i en nazistisk kamp borde ge en strafftid som bokstavligen ligger närmare livstid än 25 år.
Frågan om strafflängden för polismorden i Malexander är på det här sättet ett långt större spörsmål än det enskilda fallet. Det handlar om hur allvarligt samhället i stort ser på grova brott drivna av samhällsomstörtande idéer.
De relativt korta straffen för polismorden i Malexander skapar också en märklig måttstock för livstidsstraffets längd. Om ett av de värsta brotten som går att begå – avrättningar av poliser i tjänst – enligt Örebro tingsrätt ger runt 25 år i fängelse för de inblandade vad ska då andra mord och grova brott ge?
Straff har visserligen en tvådelad funktion – en rehabiliterande och en straffande. Dessa ska såklart balanseras. Att människor kan få en andra chans är viktigt. Men de som i samförstånd mördar poliser som är satta att upprätthålla lagarna – grundfundamentet i vår demokrati – bör inte ges samma omtanke från samhällets sida.
Örebros tingsrätts beslut att tidsbestämma Jackie Arklövs straff bör överklagas av åklagaren. 27 år och fyra månader i fängelse är alldeles för kort tid för polismorden i Malexander.
Edvard Hollertz är tillträdande politisk redaktör i Corren.