Hur börjar ett skrivande inom en människa och hur upprätthålls det? Det frågar sig Malin Isaksson i "Boken om U". Biografin är resultatet av hennes intensiva botaniserande bland de kartonger med dagböcker, brev och manuskript som farmodern lämnade efter sig när hon gick ur tiden år 2000. Titeln anspelar på två av Ulla Isakssons egna texter: dels "Boken om E" från 1994 där hon skriver om sin sorg inför maken Erik Hjalmar Linders demens, och dels hennes sista opublicerade text som hette just "Boken om U".
Ulla Isaksson var en av 1900-talets mest tongivande svenska författare och är numera förhållandevis bortglömd. I barnbarnets bok varvas berättelsen om farmoderns liv med reflektioner om upprinnelsen till det egna skrivandet. Först efter fadern Hans plötsliga bortgång för några år sedan väcktes Malin Isakssons längtan "att skriva en bok om farmor ur förtvivlan och kärlek".
Inom Ulla Isaksson fanns tidigt en dröm om att skriva – i tioårsåldern anförtror hon sin dagbok: "Jag skulle vilja skriva, inte skriva i vanlig mening, det kan ju varje människa. Nej, jag skulle vilja fånga alla de tankar jag har inom mig." Hon strävar beslutsamt efter att finna rätt ord för att skildra sina motstridiga känslor, den frikyrkliga uppväxten, komplexiteten i att vara troende i ett modernt samhälle, i att vara en hängiven mor och partner, uthärda äktenskapliga svek och barnuppfostrans oro – allt detta lyser igenom Isakssons 60 år långa författarskap. Hennes trogna tjänst i den svenska kulturen var outtröttlig och omdiskuterad – den ledde både till en stol bredvid Astrid Lindgren och Birgitta Trotzig i Samfundet De Nio, och till hetsiga debatter på Sveriges kultursidor, bland annat när det feministiska kollektivet De Fem beskyllde henne för att mystifiera kvinnligheten och presentera moderskapet som kvinnans främsta uppgift.
Först känns det som en tidig julafton att hålla i "Boken om U" – ett gediget porträtt av en engagerad skribent, manusförfattare till några av förra århundradets mest angelägna svenska filmer och tv-draman: Gunnel Lindbloms hyllade regidebut "Paradistorg", Ingmar Bergmans Oscarsbelönade "Jungfrukällan", hans starka förlossningsdrama "Nära livet" och hans mästerliga kärlekspsykosskildring "De två saliga", för att nämna några. Varsamt och systematiskt gör Malin Isaksson plats för de många Ullor som har kommit till tals i farmoderns karaktärer. Det är skönlitterärt uppslukande hur texten rör sig fritt över tid och rum och kopplar samman livets dramatiska skeenden och nedtecknade tankar med de så välskrivna verken.
Men stundtals blir Malin Isakssons besatthet av att skildra sin nära relation till farmodern en onödig ballast för läsaren. Hennes egna våndor tar över, och huvudpersonen skyms av egna tvivel på förmågan att fånga in alla dimensioner och skuggor i Ulla Isakssons livsberättelse. Isaksson den yngre har gjort ett mastodontarbete, en djupdykning i den dyrbara kvarlåtenskapen, och tack vare hennes barndomsminnen ger boken en unik ingång till konstnärskapet. Men frågan är hur många sidor man kan ta i anspråk för att besjäla sin egen författarvardag? Kanske ger Ulla Isaksson själv svaret, i sina reflektioner kring skrivandet som publiceras i epilogen till den nya "Boken om U": "Här får ingenting finnas som inte är levande kött."