Guldbaggegalan 1999. "Fucking Åmål" vinner i fyra kategorier. Från vänster: Rebecka Liljeberg, Lukas Moodysson med nalleöron, Ralph Carlsson, producenten Lars Jönsson samt Alexandra Dahlström.
Sommar, bilsemester. På väg mellan Karlstad och Håverud stannar vi till i Åmål. Där ser oväntat trevligt ut.
Tänk om man gjorde en fortsättning på "Fucking Åmål". Vad har hänt med Elin och Agnes 25 år senare? Tankarna börjar rulla igång ... men hur troligt är det att en auteur som Lukas Moodysson skulle göra en uppföljare?
Mitt besök i Åmål skedde för några år sedan. "Fucking Åmål" är fortfarande den måttstock som ny svensk film jämförs med. Och nu har Lukas Moodysson faktiskt gjort en uppföljare – på "Tillsammans", hans andra succé.
Han började som författare och poet. 1998 gjorde Moodysson sin första långfilm. Ett drama om en utstött homosexuell tjej i en småstad var knappast någon given succé – men kritikerna blev hänförda, ryktet spred sig snart i en ung publik och "Fucking Åmål" blev en välförtjänt framgång.
Alexandra Dahlström, Rebecka Liljeberg och de andra unga skådespelarna lät helt äkta. Lukas Moodysson lyckades fånga en tonträff som slog allt annat. Och att filmen handlade om samkönad kärlek var då fortfarande sällsynt.
2000: Lukas Moodysson och hans skådespelare på förhandsvisning av "Tillsammans".
Två år senare var det dags för "Tillsammans". Moodyssons andra film bekräftade bilden: här fanns en filmskapare med en sällsynt förmåga att fånga människor och känslor. Berättelsen om ett vänsterpolitiskt kollektiv 1975 visade också att han var skicklig på att gestalta en tidsanda.
Själv var jag nio år 1975 och såg ungefär ut som den glasögonprydde pojken Fredrik i filmen. Tidsmarkörer som Bo Hanssons skiva "Sagan om ringen", Kalle Anka-tidningarna i kiosken och "Fem myror är fler än fyra elefanter" på tv satte mig i en tidsmaskin rakt tillbaka till barndomen, när utvecklingen i Vietnam ofta var viktigare än hur vi barn hade det.
Det roliga slutade med "Lilja 4-ever" (2002), ett nattsvart drama om trafficking, och sedan blev Lukas Moodysson ännu svårare. Hans senaste biofilm, "Vi är bäst!", kom för tio år sedan. HBO-serien "Gösta" från 2019 fick blandad kritik.
Med "Tillsammans 99" gör Lukas Moodysson comeback på bio, och återvänder till gänget i kollektivet från "Tillsammans".
Men 13 oktober är det alltså dags för "Tillsammans 99". Moodysson har samlat de flesta skådespelarna från den första filmen för att berätta om en återträff i kollektivet 24 år senare. Vad blev det av människorna? Finns idealen kvar?
Frågan är också: finns publiken kvar?
Svensk film famlar efter framgång.
Tuva Novotny i bioaktuella "Avgrunden".
Bioaktuella "Avgrunden" är tekniskt lyckad: Kiruna rasar på ett övertygande sätt. Men den Hollywoodinspirerade fixeringen vid kärnfamiljen blir tröttsam. Katastrofen hamnar i bakgrunden medan det käbblas om strunt.
David Hellenius och Malin Åkerman i bilkomedin "Ett sista race", aktuell på bio i höst.
Snart kommer Göta-kanal-på-hjuI-komedin "Ett sista race", och "Paradiset brinner" av Linköpingsbördiga Mika Gustafson, som nyss vann pris på Venedigfestivalen för sin regi.
Flutra Cela och Judith Sigfridsson har huvudrollerna i "Forever" som gick på bio i somras.
Det kom en fin liten film i somras, "Forever" om två fotbollstjejer. Den drog ingen stor publik, men den hade nerv och hjärta och äkthet. Den jämfördes förstås med "Fucking Åmål".
1998: Rebecka Liljeberg och Alexandra Dahlström spelade Agnes och Elin i "Fucking Åmål".
Och vad hände egentligen med Elin och Agnes? Jag tänker mig sommar, bilsemester, 25 år senare. Agnes, som flytt från den inskränkta hålan så fort hon gått ut skolan, passerar Åmål tillsammans med sin fru och stannar till. Där stöter hon oväntat ihop med Elin, som levt ett stökigt liv och nu återvänt till hemstaden som ensamstående mamma.
De möts igen: flickorna som fick alla att tappa hakan när de klev ut ur garderoben, förlåt, skoltoaletten tillsammans. När de återförenas tänds gnistor på nytt.
Den filmen vill jag också se.
Fredrik Kylberg filmspanar var fjärde vecka.
