Pedro Pascal som "The Mandalorian" i tv-serien med aamma namn, som Ludwig Göransson tonsatt.
Att vinna en Oscar är som att vinna ett OS-guld. Det är inte alla förunnat. Det finns flera svenskar som vunnit mer än en Oscar tidigare – Ingrid Bergman, Ingmar Bergman, ljudteknikerna Per Hallberg och Paul Ottosson – men det är ändå ett ganska exklusivt sällskap.
Den störste inom filmmusik, John Williams, vann sin första Oscar när han var 40 år (1972, för "Spelman på taket"). Ludwig är 39 år och har redan vunnit sin andra. Och fler kan det säkert bli, förutom alla Grammys, Bafta, Golden globe och övriga priser som ständigt tycks regna över den begåvade Linköpingssonen.
Han har en otrolig bredd.
Inför "Black Panther" reste Ludwig Göransson och hans fru Serena runt i Afrika för att samla intryck och ljud, och resultatet blev ett soundtrack som skiljer filmen från alla andra superhjälteepos.
När Göransson skulle samarbeta med Christopher Nolan första gången, med den komplicerade thrillern "Tenet", fick filmens tematik med baklängesresor i tiden inspirera honom. Det blev en intensiv, hypnotisk och repetitiv musik i Hans Zimmers anda.
Inför "Oppenheimer" ville Nolan ha något helt annat. Det blev Serena Göranssons nerviga, känsliga fiol som fick representera Oppenheimers rörliga intellekt och etiska balansgång under arbetet med den första atombomben.
Min favorit bland Ludwigs kompositioner är ledmotivet till "Star wars"-serien "The mandalorian". Eftersom huvudpersonen är en tystlåten revolverman inspirerad av Sergio Leones spaghetti-westerns är musiken en kärleksfull blinkning till Ennio Morricones musik, från de inledande utomjordiska flöjttonerna till det triumferande 70-talsblåset i crescendot.
Parallellt med filmmusiken har Göransson dessutom gjort r'n'b och hiphop med Childish Gambino – och prisbelönats även för det.
Hur nådde han till den här positionen? Går talang i arv? Eller räcker det att växa upp i en musikalisk miljö?
Ludwig Göranssons mamma är pianist och hans pappa är gitarrist och musiklärare. I sitt tacktal nämnde Ludwig att han fått instrument och inte tv-spel när han var liten och tackade dem för det.
Han har också haft en speciell drivkraft som tagit honom till Los Angeles och University of Southern California där han studerade filmmusik. Men en viktig nyckel till Göransson framgångar verkar också vara hans förmåga att träffa andra kreativa personer och inleda långa samarbeten med dem.
På utbildningen mötte han regissörseleven Ryan Coogler som kom att bli en av de hetaste svarta regissörerna i Hollywood. Göransson har tonsatt allt han gjort, från första kortfilmen till Rocky-uppföljaren "Creed" och "Black Panther"-filmerna.
Samtidigt lärde Göransson känna skådespelaren Donald Glover, som blev Childish Gambino med Ludwig som kompositör.
Och nu är han alltså ny huskompositör hos vår tids ledande filmmakare, Christopher Nolan. Båda vann Oscars för "Oppenheimer". Det kan säkert bli fler samarbeten där.
Börjar det inte bli dags att hylla Ludwig Göransson i hemstaden? Man får ingen gata uppkallad efter sig så länge man är vid liv. Men han är ju en av dem som tagit initiativ till en ny, fristående musikskola, efter att Folkunga gjorde om sina musikklasser. Kan man inte uppkalla den efter honom? Eller kanske efter något av hans verk? Oppenheimer ger fel vibbar, men vad sägs om "The mandalorian school of music" – det kan väl inte bli finare?