När livet inte blir som man tänkt sig och demensen tar över så är man fortfarande värd ett värdigt liv. Det finns många demensboenden i Linköpings kommun och säkerligen så ordnar de allra flesta det på bästa möjliga vis. Tyvärr finns det de som inte har personal så det räcker till och en del personal som inte känner det engagemang som behövs för att ge de som bor där en bra dag. Jag vet det då vi har en anhörig på ett vårdboende. Att bemöta de dementa på rätt sätt är A och O.
Att låta personalen styra dagarna så det blir värdefulla dagar är det minsta man kan begära av politikerna och cheferna. Det kommer säkert även öka engagemanget som personalen fråntagits. Våra kära måste få den trygghet som de betalar för och som vi anhöriga hoppas kunna ge dem in till livets slut. Att man är glömsk innebär inte att man inte har några känslor och behov.
Baka lite på avdelningen, en enkel sockerkaka ger en doft av minnen från tiden man inte längre minns annars. Försök laga den mat som går på avdelningen/boendet. Doften lockar till den hunger de annars inte kanske känner av. Duka fint även till vardags, ge dem en glimt av festliga minnen. Hjälp dem ut från rummet för att kunna sitta tillsammans. Sällskap är ett bra sätt att behålla samtalet.
Detta är svårt att uppfylla om inte politikerna ger rätten till den personal som behövs.