För två år sedan flyttade hon till Motala från Hammar.
– Det är ju bara tre mil söderut, men det kan vara den tjockaste länsgränsen som finns, skrattar Annette.
Det som lockade henne från landskapet hon är född i var närheten till kollegor och nätverk.
– Jag flyttade från en tillvaro som jag inte riktigt orkade med. Det blev för mycket med ett stort hus och stor trädgård när jag bara kände att jag ville jobba. Jag lever mitt liv här i verkstaden, det stämmer bättre överens med min personlighet. Här blir man inte heller ensam på samma sätt som jag kunde bli tidigare. Man har kollegorna inpå knuten utan att man hänger varandra över axeln, säger Annette och fortsätter skrattandes:
– En Motalabo vet jag nog inte om jag kommer bli, men jag trivs jättebra här.
Hennes intresse för glas började i ung ålder.
– Jag var ung och nyfiken och hade bestämt mig för att hålla på med konst. Jag tyckte det lät kul med en yrkesskola i Orrefors och jag kom in. Redan första dagen klev vi in i glashyttan. Det stämde direkt. Och i dag, 42 år senare, har jag lika stor fascination för materialet, och ännu lite mer.
Efter att Annette tog examen i Orrefors har fokuset legat på glas. Skola och ett bra jobberbjudande lockade henne utomlands.
– Jag fick en tjänst som assistent hos sex glaskonstnärer i Covent Garden mitt i London. Jag hamnade verkligen mitt i grädden, det var så bra där. Sedan kom jag in på något som skulle kunna liknas vid deras konstfack, där jag studerade glas i tre år och en termin i USA.
När Annette väl kom tillbaka till Sverige var den enda jobbmöjligheten för henne att driva en egen glashytta.
– Mellan 1987 och 1997 hade jag en glashytta i hamnen i Askersund, men det var alldeles för mycket slit. Glädjen i arbetet försvann i det hårda arbetet det innebär att driva en hytta.
I verkstaden i Motala kan hon inte blåsa glas, men ser ändå till att göra det flera gånger per år.
– I dag hyr jag in mig hos vänner och kollegor som driver egna hyttor och är borta en vecka i taget. Jag längtar efter det varje gång jag vet att jag har det inbokat.
Annettes glaskonst tar form och uttryck i flera olika former – bland annat blåst glas, gjutet och ugnsformat planglas.
– De bruksföremål som jag tillverkar är inte riktigt fulländade förrän de används. Jag arbetar med ett konsthantverk som är i symbios med användandet. Kanske i en fin dukning. Det finns inget bättre än när en kund berättar att de köpt en ny duk till glasen, eller att de är deras favoritglas som de använder varje dag. Jag vill vara en del av det där vardagliga.
– För mig är glas lika med fest, och jag gillar fest, skrattar Annette.
Annette upplever att den generella synen på glas är väldigt stel och enformig.
– Med mitt glas vill jag att andra ska se på materialet som jag gör. För mig är glaset varmt och mjukt. Jag kan göra glas som ser likadana ut, det tog många år att lära mig det perfekta, men så fort jag var där så var det inte intressant längre. Jag tror att med åren så har jag lärt mig att styra glaset samtidigt som det får styra mig. Jag behöver inte tänka så mycket utan det blir ett uttryck för det jag vill förmedla genom glaset.
Vårens konstrunda står runt hörnet och Annette gör sig redo.
– Det finns mycket att göra. Och i sommar ska jag satsa på att ha mer öppet här i verkstaden så att alla nyfikna kan komma och hälsa på.
