Hemma hos en inbiten maratonlöpare

En cykel samsas med en kristallkrona. Rokoko med empire. Färggrannt med grafiskt. Men varför finns det en hel garderob med oanvända t-shirts?

På varje maratonlopp får man en t-shirt, och dem kan ju inte bara slänga, tycker Sven. Men nu börjar de bli väldigt många.

På varje maratonlopp får man en t-shirt, och dem kan ju inte bara slänga, tycker Sven. Men nu börjar de bli väldigt många.

Foto: Julia Djerf

Linköpings kommun2019-11-24 20:00

Högt i tak för själen.

Gamla bastanta radiatorer för värmen.

Djupa fönsternischer för kära ting.

Vackra, lena golv för bara fötter.

Serveringsgång och pigkammare för att minnas svunna tider. 

Bostadsrätten mitt emot mastodontprojektet Eddan i Linköping, med affärslokaler och 230 blivande lägenheter, har förvisso de rätta mysfaktorerna för att få till ett hem med det lilla extra.

Sven Andersson har förvaltat de förutsättningarna väl. Det är som ett litet äventyr att vandra omkring i hans fyra rum och kök. Man har inte en susning om vad som döljer sig bakom nästa krök, för här har alla rum sin alldeles egna identitet och färgsättning.

Blå rummet som är matsal. Svart-röda rummet som är vardagsrum. Serveringsgången full av minnen. Grafiskt svart-vita rummet för sömn. Svarta köket som är Svens favorittillhåll.

Kontrasterna är många. Här finns en handbyggd designsoffa i ett rum och gamla utrangerade kontorsmöbler från Ikeas fyndhörna i ett annat. På väggarna dyra designtapeter, men också billiga från Coop.

Det är egensinnigt och galet och kul. Och omöjligt att pressa in i något särskilt inredningsfack. Det är lite hur som helst, som andan föll på just då, som det råkade bli. Och ändå hänger allt samman på något märkligt vis.

– Du tycker inte att den är lite i manligaste och väl avskalade laget då? undrar Sven.

Nej, hur kan det vara det när man redan i hallen möts av en skohylla ovanför en dörr med hur många löparskor som helst. Och en stor bukett med färska liljor.

När Sven och familjen flyttade hit 1998 hade en äldre dam huserat länge i lägenheten. Det var murrigt och medaljongtapeterna regerade. Allt fräschades upp till en stil som passade småbarnsfamiljen.

– När barnen blev äldre och hade vuxit ifrån den barnsliga stilen började jag och sonen renovera. Vi tog ett rum i taget, ett rum varje sommar kan man säga.

Svens andra hem är auktionssajten Tradera. Han rotar runt där mest varje dag på jakt efter sportkläder eller märkeskläder till bra pris, skor eller inredningsprylar och möbler.

Blocket är en annan inköpsplats. Takhöjden i Svens lägenhet ser till att kristallkronor kommer till sin rätt och dem har han hittat där.

Här finns minnen från Berlin, en favoritstad inte bara för det årliga maratonloppet i slutet av september som Sven och Gesine deltar i. Så till den grad att han läst 50 poäng tyska på kvällstid. Just nu är Berlin en extra kär stad.

– Jag var 12 minuter snabbare än förra året, fyra timmar blankt, och det är jag ganska nöjd med.

I lägenheten hittar vi buntvis med medaljer från olika lopp världen över och i serveringsgången finns faktiskt en hel garderob full av t-shirts han fått i samband med olika lopp. De kan ju inte bara slängas bort.

– Jag började motionera sent i livet, kring 40-årsstrecket. Nu springer jag maraton i veteranklassen, är engagerad i IK Akele och funktionär på Friskis & Svettis.

Första loppet sprang han 2004, nu har det blivit över 50, med ett par–tre maror varje år.

– Tränandet har blivit en stor och viktig del av min identitet och ger mig så mycket gott. 

Vad är tjusningen?

– Att vara i sin egen bubbla flera timmar i sträck och tänka färdigt varje tanke utan att bli störd. Och man hinner tänka väldigt mycket. Ett maraton är 42 kilometer, tar för mig runt fyra timmar, och känslan av tillfredsställelse när springer i mål, vilken känsla!

Hur går tankarna?

– Inför ett lopp smyger sig ett visst mått av nervositet över mig som kulminerar strax före start. Jag blir introvert, behöver vara för mig själv och fokusera på vad jag ska göra.

– I början av maran är det mest fokus på det rent tekniska, att jag ska hålla igen och inte ta ut mig för mycket i början. Därefter en period av tankar som "varför gör jag egentligen detta?" och "aldrig mer!" när jag är riktigt, riktigt trött.

– Sedan kommer en fas då det känns riktigt bra igen, jag distraherar mig med alla möjliga tankar, maler på och låter tiden gå. Efteråt känner du dig stark och duktig och den känslan sitter i länge.

Huset har stått pall i snart 100 år, men det har blivit en del sättningar och sprickor efter all pålning för Eddan. Det blå rummet som gränsar ut mot Drottninggatan behöver nya tapeter framöver. Annars är Sven nöjd med sitt hem, så när som på en sak.

– Vinds- och källarförråd är sprängfyllda. På resor märker man hur lite man egentligen behöver. Jag tror jag skulle vara en lyckligare människa om jag inte hade så många saker.

Många skor blir det hemma hos en maratonlöpare. Sven har samlat en del av dem på en hylla ovanför entrédörren.
Många skor blir det hemma hos en maratonlöpare. Sven har samlat en del av dem på en hylla ovanför entrédörren.
Här bor

Sven Andersson och stundtals särbon Gesine Roth Ljungman. De två barnen är vuxna och utflugna.

Sven är ingenjör på LiU, teknisk chef för institutionerna Fysik, Kemi och Biologi, med uppgift att hålla labben igång.

Lägenheten på 108 kvm är inrymd i en liten bostadsrättsförening. Huset byggdes 1929 och Sven har bott här sedan 1998.

Sven har själv, tillsammans med sonen så länge han bodde kvar hemma, renoverat ett rum i taget. Ett rum varje sommar. Många saker kommer från Tradera och Blocket.

Karta: Alvgatan 2
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!