En befolkning med närvaroproblem

Människans hjärna är inte anpassad för multitasking.

Fikaträff i mobilernas tidevarv.

Fikaträff i mobilernas tidevarv.

Foto: Jessica Gow / TT

Krönika2020-01-16 14:37
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 Har du någon gång försökt göra flera saker samtidigt? Om du mot förmodan lyckats undvika det så kommer här en enkel övning: Skriv med en hederlig penna siffrorna 1-29 efter varandra på en rad. Skrev sedan hela alfabetet under på en ny rad. Hur många sekunder tog det? 

Nu. Gör samma sak, fast skriv först en siffra, sedan en bokstav, sedan en siffra, sedan en bokstav. Hur många sekunder tog det? Hur många fel blev det? 

Om du fungerar som de flesta andra så fick du sämre resultat andra gången. Människans hjärna är inte anpassad för multitasking, inte ens kvinnors! Vilket blir ett stort problem när de flesta av oss, både vuxna och barn, i allt större utsträckning lever i två världar samtidigt. Den fysiska och den digitala. Oftast via en dyr skärm som ständigt är inom några meters avstånd, dag som natt. Någon kanske har kopplat den till en väsentligt mindre skärm på armen i stället, som med ännu större kraft pockar på omedelbar uppmärksamhet. 

Det finns forskning som visar att ett stort användande av mobiltelefoner gör att hjärnan krymper, kanske för att vi inte behöver använda långtidsminnet lika intensivt. En enkel empirisk undersökning bland människor runtom visar att användandet av smarta mobiler kan skapa stress. Vilket i sig ökar risken för psykisk ohälsa. 

Föräldrar har näsan i skärmen när barnen försöker berätta vad som hänt i skolan. Vi kan fundera på hur barnen kommer att bemöta oss när vi om fyrtio år vill berätta någon lustig episod från äldreboendet? Kommer de att dissa oss till förmån för en skärm då? Eller sjunka bakåt i sina glasögon med förstärkt verklighet. Eller ställa dit en naturtrogen, beamad avatar istället för sig själva. Vi får väl se vilka möjligheter framtiden ger.  

Klart, från min synvinkel, är att vi har blivit en befolkning med mer eller mindre närvaroproblem. Där med kroppen men inte med huvudet, inte med full uppmärksamhet. För även om man lyckas lägga ifrån sig mobilen, är det inte säkert att man rår på den ström av tankar som ständigt passerar igenom hjärnan. 

Närvaroträning borde skyndsamt in som ett grundämne i skolan, från start till mål. Att ta befälet över, eller att lyckas hantera, sin egen hjärna och dess fäbless för allt som inte är här och nu, det är kunskap som måste läras ut tidigt. Kalla det mindfulness, kalla det meditation, kalla det medveten närvaro. Kalla det vad som helst, men börja också att använda det.