I Dagens Nyheter (29/11) skyr inte en civil utredare vid gränspolisen orden: Parallellsamhället bara växer. Vi har helt tappat kontrollen över vilka som är här.
Roten till problemet är det lättvindiga utdelandet av så kallade samordningsnummer, som används i kontakter med myndigheter av den som inte har ett personnummer. Dessa samordningsnummer går det att få utan att ha styrkt sin identitet, hos Migrationsverket, Polisen eller i Skatteverkets beskattningsverksamhet.
Andra myndigheter har dock striktare krav, samtidigt är det lite si så där med hur det efterlevs. På nätet säljer även ljusskygga företag samordningsnummer för ett par tusenlappar. Mer än så kostar det inte att på bedräglig väg få in en fot på svensk arbetsmarknad.
Den här typen av problem är det inte heller första gången vi hör om under senare år. Sverige har gått från att ha haft oerhört gedigna befolkningsregister till ett blandsystem. Det råder total kontroll över den infödda befolkningen, samtidigt som en låtgåmentalitet verkar gälla stora grupper utlänningar som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med landet.
Efter migrationskrisen uppstod frågetecken kring om den ålder och det ursprung som en del nyanlända uppgivit var korrekt. Eftersom förmåner var kopplade till en viss åldersgrupp och nationalitet hade systemets närmast riggats för att uppmuntra till fusk.
Gemensamt för problemen är att de i viss mån är sprungna ur den annars eftersträvansvärda tillitsbaserade ansatsen i systemen. Myndigheterna verkar förutsätta att personer säger sanningen och vill väl. Och när det till slut framkommer att systemen har missbrukats å det grövsta av kriminella uppstår stunder där det återigen kan konstateras – vi har varit naiva.
Det som möjligen är lite hoppfullt är att det ofta finns ganska mycket som kan göras för att komma till rätta med problemen. Exempelvis bör glasklara krav införas för vem som kan få ett samordningsnummer, att kräva id-handlingar är en bra start. Ännu bättre vore krav på fingeravtryck, ansiktsform och kanske DNA.
De befintliga innehavarna av samordningsnummer behöver även gås igenom. Och den som inte vill bekräfta sin identitet bör direkt bli av med sitt nummer och eventuell därefter herrelös egendom skickas till Polisens avdelning för hittegods. En sådan genomgång kommer att ta stora resurser i anspråk, men det är viktigt att prioritera.
Tyvärr kommer skärpningar säkerligen att krångla till det för många hederliga personer, som behöver ett samordningsnummer för att arbeta en kortare tid i landet eller köpa en bil. Men behovet av att få kontroll bör prioriteras. Parallellsamhället måste bekämpas.
Edvard Hollertz/SNB