Äldreomsorg på gränsen till sammanbrott

För ett tag sedan uttalade sig en politiker i Corren om att äldreomsorgen i Linköping är bättre än någonsin. Jag önskar att man hade granskat detta påstående, gjort ett längre reportage och pratat med oss som arbetar på golvet.

Insändarskribenten önskar en äldreomsorg som visar omsorg om sina brukare och anställda.

Insändarskribenten önskar en äldreomsorg som visar omsorg om sina brukare och anställda.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2019-11-23 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har arbetat på ett äldreboende i tjugo år och min erfarenhet är den direkt motsatta, jag upplever att det aldrig har varit värre. 

På min arbetsplats sjukskriver sig allt fler. Det gav mig och många kollegor en stor klump i magen att höra att det privata vårdföretaget vi jobbar för hade vunnit upphandlingen om vårt äldreboende i två år till. 

Kommunen väljer det billigaste alternativet utan att se till konsekvenserna. Vårdföretaget vill tjäna pengar, vilket gör att det sparas ned på allt möjligt inom omsorgen, bland annat på personalresurser. Då blir vi som arbetar här och de vi tar hand om lidande. Det finns en tydlig konflikt mellan våra intressen.

Arbetsuppgifterna har utökats successivt utan att personalstyrkan har ökat. Förutom omsorgen ingår det numera i vårt arbete att laga mat. 

Vårdföretaget vann upphandlingen bland annat på grund av sin ”matprofil”, det som missats i ekvationen är att de inte anställt ny kökspersonal Det är vi undersköterskor som ska lägga till denna matlagning till våra redan befintliga arbetsuppgifter utan att få extra personal eller tid för det. 

Vi har även krav på oss att dokumentera alltmer, utan att vi får tid till det. Vår administrativa börda har ökat enormt. 

Nu har vi också fått höra att våra redan låga löner kan komma att sänkas nästa år om vi inte uppdaterar genomförandeplaner till brukaren i tid. Sänkta löner till undersköterskor, höjda bonusar till aktieägare. Är det verkligen så vi vill ha äldrevården? 

Ytterligare ett allvarligt problem är inskränkningar i yttrandefriheten. Det är mycket som göms undan och vi uppmuntras hålla tyst om arbetsförhållanden. Vi får till exempel inte säga till anhöriga att det är för lite personal. Om vi är ensamma på en avdelning och någon anhörig frågar "är du ensam", måste vi säga att det snart kommer en personal till.

Det sägs att man inte ska såga bort grenen som man sitter på, men jag känner nu att den grenen börjat ruttna. Vi håller på att falla och jag vill berätta varför. Det är också ett önskemål om att vi alla ska samla oss och kämpa tillsammans, alla vi som vill ha en äldreomsorg som visar omsorg om sina brukare och anställda på riktigt. 

Undersköterska