Krönika LFC går mot SM-guld och är vidare i Champions league. Ändå har jag inte tyckt att det varit något skönspel från LFC:s sida den sista tiden. Slarv i uppspelsfasen och farliga sidledspass som givit motståndarlaget läge för snabba omställningar har varit mer vanligt än ovanligt. Men när man är med i ett segertåg och har studsarna, stolparna och ribban på sin sida, då vinner man (eller åtminstone inte förlorar) matcher ändå.

Jag förstod först inte vad det var som hade hänt. En förklaring är att LFC har blivit av med tongivande spelare som Magdalena Eriksson och Jessica Samuelsson, men jag tycker ändå att de har fått in bra ersättare. En annan förklaring är att de har spelat mycket matcher på kort tid och därav har många trötta kroppar i laget.

Sedan kom jag på vad det största problemet varit - Claudia Neto har varit skadad.

Artikelbild

Det här är min hyllning till Claudia Neto. En spelare som gör både sig själv och andra bra. När hon har en "dålig dag" spelar hon enkelt och tar det säkra före det osäkra. När hon har en bra dag lägger hon fantastiska krossbollar, vänder spelet på mitten som ingen annan, tar hemjobbet ordentligt ifall hon tappar boll och hittar luckorna som gör det svårt för motståndarlaget. Hon har det bästa spelsinnet av alla spelare i LFC. Jag vågar påstå att hon är den bästa spelaren i damallsvenskan. Hon måste vara 100 procent för att LFC ska vara 100 procent.

I den bästa världen hade LFC fixat en förlängning av Netos kontrakt vid det här laget. Tyvärr tror jag att många storklubbar är ute efter henne och att det kommer vara svårt att hålla henne kvar. Frågan är bara var hon hamnar, men det återstår att se. Först ska hon få höja SM-bucklan för LFC.