Jag sitter i Filmstadens näst största salong och ser en av årets bästa filmer. Salongen har 147 platser. 146 av dem är tomma. Jag är helt ensam.
Det kan bero på att det är måndag eftermiddag och klockan är 15.30. Filmen jag ser är det franska kostymdramat "Jeanne du Barry". Den franska filmskaparen Maïwenn har skrivit, regisserat och spelar själv Jeanne som inte bara blir kungens kurtisan utan även hans bästa vän. Rollen som kung Louis XV har hon gett till amerikanska stjärnan Johnny Depp. Båda är fantastiska och det blir ett intimt drama i storslagen förpackning.
Låter det intressant? Då får du anstränga dig om du vill se den: "Jeanne du Barry" visas bara några enstaka eftermiddagar.
Förra veckan var det premiär för omtalade brittiska filmen "How to have sex" som nyligen vann två priser på Stockholms filmfestival. Den handlar om tre tonårstjejer på sol- och partyresa till Kreta. De ska festa hela veckan och Tara ska bli av med oskulden, tycker mer erfarna kompisen Skye. Och det blir hon, men ville hon egentligen?
Det här är en mycket välgjord film om relationer och samtycke. Den är som gjord för att se med skolklasser i årskurs nio och diskutera efteråt. Efter premiärhelgen har den dock bara visats klockan 21 och den visas bara en gång kommande vecka, på torsdag klockan 19.30.
"Paradiset brinner" av regissören Mika Gustafson från Linköping vann priser i Venedig och London innan den fick massor av fin kritik vid den svenska premiären. Förutom premiärhelgen har den också mest visats på vardagseftermiddagar. Sista visningen var i torsdags , när större delen av den presumtiva publiken var på jobbet eller i skolan.
Varför är det så här? Vill inte Filmstaden ha publik?
Jo, det är precis vad Filmstaden vill ha. En stor hungrig publik som köper popcorn, godis och läsk på vägen in. Och den publiken lockar man med amerikansk storfilm, barnfilm och kanske någon större svensk komedi med kända skådisar. Skräckfilm är också stort hos en ung och okritisk publik.
På helgerna dominerar den sortens filmer helt. Film från andra länder som får höga betyg i recensioner sparas till vardagseftermiddagarna.
En undersökning för några år sedan avslöjade hur vi väljer film på bio. Majoriteten ser bio som en social grej: man träffar en kompis, kollar vad som visas på Filmstaden just då, köper biljetterna spontant och gärna något ätbart samtidigt.
De genuint filmintresserade som följer regissörer och läser recensioner är en liten minoritet.
Filmutbudet i Linköping går upp och ner. Jag klagar ibland i mina krönikor, men det senaste året har varit rätt bra. Filmstaden har visat de flesta filmer jag varit nyfiken på – och jag har kunnat se dem, mycket tack vare att jag jobbar varierande arbetstider och ibland slutar i lagom tid för att se en matiné.
Det är inte alla förunnat. Men det är också publikens fel att det blivit så här.
Många har slutat gå på bio på senare år, och det har bidragit till den här utvecklingen. Den vuxna publiken stannar allt oftare hemma i Netflixsoffan. Det finns guldkorn att se där med, men en bra film på bio är fortfarande en större, intensivare och mer uppslukande upplevelse, än ett mästerverk bland alla störningsmoment hemma.
Vill du se en bra film på bio? Vänta inte. Biljetterna släpps på onsdagar, då kan du försöka hitta en tid som passar. Och se filmen inom 14 dagar från premiären – sedan är det ofta för sent.