Unga vinnare: Sigrid Johnson, 16, och Granit Rushiti, 22, fick priserna för bästa huvudroll.
Hela den etablerade svenska skådespelareliten sitter samlad på Cirkus i Stockholm. Några av de närvarande är nominerade. Fyra kan gå hem med varsin guldbagge: för bästa huvudroll eller bästa biroll.
Den första vinnaren är inte där. Dolly De Leon spelar städerska i "Triangle of sadness". Ombord på lyxkryssaren får hon städa upp när överklassen spytt ner varandra, efter stormen är det hon som bossar över de odugliga rikingarna. Hon är en välförtjänt vinnare, men är hemma i Filippinerna när priset för bästa biroll delas ut.
Den kroatiske skådespelaren Zlatko Buric är dock på plats. Han spelar en av de ovan nämnda oduglingarna och får priset för bästa manliga biroll.
Priset för bästa manliga huvudroll går till debutanten Granit Rushiti, i "Jag är Zlatan".
Priset för kvinnlig huvudroll är varje galas känslomässiga höjdpunkt, så även i år. Sigrid Johnson får en chock och stammar fram sitt tack i en flod av glädjetårar. Hon spelar huvudrollen i "Comedy queen", baserad på en bok av Skärblackaförfattaren Jenny Jägerfeld. Hon är bara 16 år, men har redan gjort en lång rad roller sedan hon debuterade som fyraåring.
Hon är verkligen värd sitt pris. Det är de andra tre pristagarna också. Och hela den etablerade svenska skådespelareliten går hem tomhänt.
De flesta som får guldbaggar är förstås erfarna svenska filmarbetare även i år, allra mest förstås självaste Dynamit-Harry – Björn Gustafson, 88 år, med en karriär som varat sedan 50-talet. Han får hedersbaggen för lång och trogen tjänst.
Inga andra priser kräver lång erfarenhet för att kvalificera sig. Det finns inga garantier. Man kan regissera i åratal, men knuffas åt sidan av en debutant. Tänk er Oscarsgalan 1991: Francis Ford Coppola och Martin Scorsese, de kanske allra största regissörerna i den amerikanska filmbranschen, är nominerade. Men vinner gör en snarfager skådespelare som för första gången satt sig i registolen: Kevin Costner, för "Dansar med vargar".
Man kan tänka sig att det sved, men sådana är spelets regler.
Kompositören Ludwig Göransson från Linköping vann sin första Oscar när han var 34 år, och är nu nominerad till sin andra. John Williams var 44 när han vann sin första. Legendaren Ennio Morricone hann bli 88 år innan hans namn ropades upp.
Ruben Östlund med skådespelarna Dolly De Leon och Zlatko Buric från "Triangle of sadness". Alla tre vann guldbaggar i måndags.
Att guldbaggar går till skådisar från Filippinerna och Kroatien (medan palestinske Tawfeek Barhom blev utan) är en naturlig följd när svensk film blir mer och mer internationell. Flera regissörer som fötts och debuterat i Sverige har sökt sig till sina föräldrars hemländer med framgång på senare år.
Förra årets vinnare var "Clara Sola" som spelades in i Costa Rica av Nathalie Álvarez Mesén.
Parisa Amiri ledde guldbaggegalan med glans. Tarik Saleh vann priset för bästa manus.
Tarik Saleh gör internationell karriär med sina thrillers som utspelar sig i Egypten, "Nile Hilton incident" och "Boy from heaven", båda med Fares Fares som godhjärtad polis.
Levan Akin gjorde "And then we danced" i Georgien.
Ali Abbasi är född i Teheran men började regissera i Sverige, slog igenom med "Gräns" och är nu högaktuell med "Holy spider" som utspelar sig i Iran och säkert kan göra avtryck på nästa års guldbaggegala.
Allihopa är svenska produktioner.
Det blev en guldpalm för regi i måndags, och dagen därpå blev Ruben Östlund nominerad till Oscar för både manus och regi.
Under tiden går göteborgaren Ruben Östlund till sjöss med engelskspråkiga "Triangle of sadness", gör ett strandhugg i Cannes och norpar sin andra guldpalm, anlöper Stockholm på måndagen där filmen tar sex guldbaggar, och dagen därpå blir den nominerad till tre tunga Oscar.
Det är en på alla sätt gränslös framgång.