Dags att utjämna skillnaderna i cancervården för alla

För att närma oss en framtid där en gynekologisk cancerdiagnos inte är en lotterisatsning baserad på postnummer, måste forskningen få ett nationellt lyft, skriver Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer.

Det är dags för politiker och beslutsfattare att sätta kvinnor med gynekologisk cancer betydligt högre på dagordningen. Vi måste se ett ökat antal kliniska studier och en förbättrad struktur i hela landet för att bedriva forskning inom vården, skriver debattören.

Det är dags för politiker och beslutsfattare att sätta kvinnor med gynekologisk cancer betydligt högre på dagordningen. Vi måste se ett ökat antal kliniska studier och en förbättrad struktur i hela landet för att bedriva forskning inom vården, skriver debattören.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Debatt2024-04-20 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varje år får omkring 3 000 kvinnor gynekologisk cancer i Sverige, och runt 1000 kvinnor dör i gynekologiska cancersjukdomar. Det här är diagnoser som bär med sig inte bara en personlig kamp, utan även en kamp mot en sjukvård som varierar starkt beroende på var i landet du bor. Dessutom är forskningen kring gynekologisk cancer kraftigt eftersatt på många håll. 

I storstadsregioner kan nästan en femtedel av de cancerdrabbade kvinnorna delta i potentiellt livräddande kliniska studier vid primär sjukdom, medan i andra delar av vårt land erbjuds samma hopp till knappt 1,4 procent. Sådana skillnader är oacceptabla. Gynekologisk cancer är allvarligt underforskat och ojämlikheten i tillgången till avancerad vård och kliniska studier är ett alarmerande tecken.

Den mänskliga kostnaden för denna ojämlikhet är hög: vi har inte bara en brist på data om tillgång till studier för de kvinnor som får återfall i sin cancersjukdom, utan också en alltför stor regional variation i behandlingsmöjligheter. Förändring är inte bara önskvärd, den är absolut nödvändig.

För att närma oss en framtid där en gynekologisk cancerdiagnos inte är en lotterisatsning baserad på postnummer, måste forskningen få ett nationellt lyft. Vi måste bland annat sträva efter en sjukvård där helgenomsekvensering – en djupgående genetisk analys som kan leda till skräddarsydda behandlingar – är standard, och inte ett sällsynt undantag.

Men det räcker inte med ambitioner; vi behöver handling. Det är dags för politiker och beslutsfattare att sätta kvinnor med gynekologisk cancer betydligt högre på dagordningen. Vi måste se ett ökat antal kliniska studier och en förbättrad struktur i hela landet för att bedriva forskning inom vården. Det måste finnas en övergripande plan för att göra forskning till en integrerad del av sjukvårdspersonalens arbete. Det behöver bli attraktivt att forska!

Patienterna, vars liv står på spel, förtjänar att känna till och förstå de studier som kan förändra deras framtid. Forskning räddar liv, och varje fördröjning innebär en risk vi inte har råd att ta.

Förändring är möjlig, men den kräver att vi arbetar tillsammans – över sektorer och regioner. Låt inte de cancerdrabbade kvinnorna vänta! Det är dags att agera nu, för en jämlik och rättvis vård för alla kvinnor som kämpar mot gynekologisk cancer.